I början av november besökte professor Johan Moan Stockholm, och gav ett seminarium exklusivt för Ultra Tan. Professor Moan är en ledande auktoritet på sambanden mellan solning, D-vitamin och cancer. Baserat på egna och andras forskning rekommenderar professor Moan måttlig solning i syfte att bland annat förebygga cancer. Moan är verksam vid Radiumhospitalet och Fysiska Instititutet vid Universitetet i Oslo och medlem av Kungliga Norska Vetenskapsakademien.
Som många av våra läsare säkert redan vet, är Johan en av de allt fler forskare som anser att solen är mer vän än fiende. Det som är lite extra bestickande är att Johan är expert på just hudcancer, den cancerform som förknippas med överdrivet solande. Men enligt Johan är nyckelordet just ”överdrivet”. Med ”överdrivet” menar Johan helt enkelt att man inte ska sola sig så att man blir röd; det innebär att man skadat huden. Man ska alltså, i vanlig ordning, lyssna på kroppens varningssignaler; man ska inte äta sig smällfet, inte supa sig full, inte träna när man är sjuk och så vidare.
Hade samma åsikt som de svenska myndigheterna
Professor Johan Moan är en av världens ledande auktoriteter på sambanden mellan solning, D-vitamin och cancer. Liksom många av dessa auktoriteter – till exempel Professor Edward Giovannucci vid Harvard School of Public Health – är Johan kritisk till rådet att vi helst ska undvika solen i allmänhet, och solarier i synnerhet:
– Jag förstår svenska myndigheters omsorg om folkhälsan, men de ser inte hela bilden, säger Johan Moan. De borde titta närmare på forskningen kring D-vitamin, solning och cancer innan de avråder från solning. Jag hade samma åsikt som de svenska myndigheterna innan jag påbörjade min forskning om sol, hudcancer och D-vitamin för 10 år sedan, men har varit tvungen att gradvis överge mina gamla ståndpunkter, säger Moan.
Ett av de solråd som enligt Johan är helt uppåt väggarna är idén att man ska undvika solen mitt på dagen; det är nämligen då som solstrålarna skapar D-vitamin.
– Det innebär också att vi gott kan unna oss en stund i solariet, särskilt vintertid. Från november till februari lever vi i en ständig eftermiddag här i Norden.
Men är då inte den naturliga solen bättre än solarier?
– Ljus består av fotoner. Och en foton är en foton, det spelar ingen roll var den kommer ifrån. Så länge ljuset har rätt våglängd är det helt oväsentligt vilken källan är, säger Johan.
Uppfann kräm som botar hudcancer – utan anslag
När man räknar upp Johans vetenskapliga meriter är det lätt att få en bild av en man fast förankrad i det vetenskapliga etablissemanget. Men riktigt så enkel är inte historien. Till att börja med är Johan något av en renässansmänniska; han deklamerar Tranströmer med inlevelse, förklarar komplexa vetenskapliga samband så att lekmannen begriper och jagar älg varje år med sina gamla barndomskamrater i trakterna kring Åfjord i Sør Trøndelag. Dessutom spelar han både fiol och flöjt.
En konsekvens av Johans oortodoxa personlighet är att han inte fick anslag av Norska Forskningsrådet. I Norge ska det vara stora forskningsprogram med mycket formalia; professorer i stökiga arbetsrum som funderar utanför ramarna göre sig icke besvär. Johans totala anslag för sin forskning uppgick till 30 000 kr, en struntsumma i sammanhanget. Resultatet av Johans forskning slog ner som en bomb i forskarsamhället:
- Det vi lyckades med var att ta fram en kräm som botar hudcancer, säger Johan. Den fungerar så att man stryker på krämen, tre timmar senare belyses huden med rött ljus. Alla cancercellerna dör, men inga av de friska cellerna. Efteråt är huden slät och fin, helt utan ärr.
Metoden är idag sannolikt den enda medicin som är helt och hållet framtagen och kommersialiserad i Norge.
Gott samarbete i Norge
Johans åsikter som solens välgörande effekter (se faktaruta) är givetvis provocerande för de svenska mörkermän som byggt sin karriär på solmotstånd till varje pris. Samma sak hände f ö i Norge när Johan på allvar började torgföra sina forskningsresultat om solning. Skillnaden är att i Norge finns idag ett gott samarbete mellan solariebranschen, myndigheterna och vetenskapen. Man lyssnar på varandra och har ett förtroendefullt samtal, där hänsyn tas till både risker och fördelar, hot och möjligheter. Hur ser då Johan på förhållandet mellan de risker och möjligheter?
– I Norge dör ca 250 människor om året i hudcancer. Det är minst tio gånger så många som räddas på grund av det skydd D-vitaminet solen har skapat ger.
Det är som bekant D-vitaminet som är nyckeln. Kan man då inte lika äta kosttillskott eller till exempel mycket fet fisk?
– För det första är de rekommenderade nivåerna sannolikt för låga. Dessutom måste du dricka en hel flaska tran för att få i dig lika mycket D-vitamin som en halvtimmes sommarsolning i shorts ger.
Johan anser dessutom att den mänskliga evolutionen indikerar vårt behov av att ta upp sol. Människan var som bekant ursprungligen mörk, och kom från Afrika där det finns mycket sol. I takt med att människan vandrade norrut, blev hon också allt blekare. Att exempelvis eskimåer och Nordamerikas indianer är relativt mörka, beror på att de bott där de bor för kort tid för att hinna med evolutionsprocessen, som tar årtusenden i anspråk.
Faktarutor
Johan Moan om solning
· Ett rimligt solande i solarium ger stora doser D-vitamin. Att solarier inte skulle ha någon hälsoeffekt är en ren myt.
· D-vitaminets hälsoegenskaper är odiskutabla. För att nå motsvarande effekt från ex vis kosttillskott krävs en avsevärd mängd.
· Solen ger inget D-vitamin på vintern på våra breddgrader: Den kommer inte tillräckligt högt på himlen för att de nyttiga UV-strålarna ska tränga igenom.
· Det är problem med D-vitaminbrist i stora befolkningsgrupper. Detta leder till ökad risk för de flesta cancerformer, osteoporos (benskörhet) och depression.
Johans Moans vetenskapliga meriter
Priser
1993: 2:a priset vid Oslo University Research Foundation
1995: 1:a Oslo University Research Foundation
1996: Priset för innovationer från Norwegian Radium Hospital Research Foundation (“Nyskapningsprisen”)
1998: Nationella priset från Sigval Bergesen d.y. och hans fru Nankis stiftelse. (Bara ett pris delas ut i Norge per år).
1999: Hederspriset från Europeiska sällskapet för Fotobiologi.
2001: Vinnare i fas 1, Venture Cup, Oslo University.
2003: The Birkeland prize of physics. (Det mest prestigefyllda priset för fysiker i Norge, delas ut vartannat år.)
Vetenskapliga publikationer
460 vetenskapliga originalartiklar (Oktober 08).
Delad redaktör av sex böcker: “Light in Biology and Medicine, Vol. I and Vol. II”, Plenum Press 1988 and 1990/91. “Environmental Photobiology”, Plenum Press 1993. “SPIE-Proceedings” vol. 2078, 2325 and 2625, (1993, 1994 and 1995).